Om lögn och förlåtelse

Det åttonde (eller beroende på vilken tradition man följer, nionde) budordet lyder: Du skall inte vittna falskt mot din nästa. (2 Mos.20:16).

1 april är sedan gammalt en dag då man luras. Denna tradition med aprilskämt är inte begränsad till Sverige. Den finns i många länder.

En bakgrundsförklaring till aprilskämtet är att ”lurendrejeriet” skulle härstamma från Petrus lögn då man grep Jesus kvällen före korsfästelsen. Petrus förnekade sin vänskap med Jesus och genom denna ”nödlögn” räddade han sitt eget skinn.

Berättelsen finns att läsa i bl a Joh.18:1-27. Man kan ju säga att Petrus faktiskt svek sin bäste vän. Men den fortsatta berättelsen i Evangelierna visar att han fick förlåtelse för sin lögn. Joh. 21:15-19.

Frågor att fundera kring

Är det alltid fel att tala osanning? Finns det nödlögner och så kallade vita lögner som kan rättfärdigas? Om ja, i vilka situationer skulle de vara tänkbara? Om nej, ska man tala sanning även om det kan såra och skada andra människor? Försök komma på några bra exempel där det inte är självklart enkelt vilket man ska välja, att tala sanning eller ej.

Får man svika sanningen för att rädda sitt eget skinn? Det förekommer att vittnen hotas inför en rättegång. Diskutera lite kring den problematiken. Hur mycket kan man begära av den som varit vittne till en allvarlig misshandel? Kan man begära av ett vittne att ställa upp trots hot om trakasserier etc? Hur mycket civilkurage behöver vi i vårt land och hur mycket kan vi begära av varandra?

Läs om Emile Zolas kamp för den falskt anklagade och dömde judiske kaptenen Dreyfus i Frankrike.

Hur är det nu med förlåtelse?

På frågan om man till exempel kan förlåta nazisterna får man ofta skilda svar. Kräver förlåtelsen att den felande själv ber om förlåtelse först? Ska man förlåta den som visar sig likgiltig för sin offer? Vilken betydelse har förlåtelsen för den som förlåter? För den som blir förlåten? Bör man förlåta politiker som trampat i klaveret? Kan de få nytt förtroende?