1. Ursprung
Hinduismen kan sägas ha sitt ursprung i mötet mellan den gamla Induskulturen i norra Indien och de invandrande Indoeuropéerna för omkring 3.500 år sedan. Invandrarna var ”Arier” och deras språk Sanskrit (avlägset släkt med bl a Svenska) kom att bli språket för de heliga skrifter som tillkom under de följande 1000 åren, Vedaskrifterna. Som talspråk finns Sanskrit inte längre kvar, men det är alltjämt ett heligt religiöst språk.
2. Världsbild
Den hinduiska världsbilden skiljer sig från den ”västerländska”. Världen och universum befinner sig i ständigt kretslopp. Det finns ingen början och inget slut. Tiden kan tänkas likt ett hjul som ständigt rullar vidare. Kretsloppet hålls igång av gudarna Brahma, Vishnu och Shiva. Det finns många fler gudar, men de är egentligen alla delar av den stora gudomliga kraft som styr hela tillvaron.
Faktum är att den gudomliga världssjälen finns i allt, i naturen, i människans själ. Är kanske hinduismen panteistisk? Är gudstron polyteistisk? Är människan gudomlig?
3. Reinkarnationen
Som en följd av kretsloppstänkandet kan man se Reinkarnationen. När en människa dör föds hon i en ny gestalt. Högre eller lägre än i det förra livet? Det beror på karman från tidigare liv, summan av hennes goda och dåliga gärningar. Målet är att genom ständigt förbättrad karma nå högre och högre på karmastegen och så småningom slippa att återfödas. Detta är frälsning.
