Buddismen har liksom hinduismen sitt ursprung i norra Indien. Namnet Buddha betyder den upplyste och syftar på en man som levde omkring år 500 f Kr. Hans ursprungliga namn var Siddharta Gautauma och han var son till en rik prins.
Ännu inte fyllda 30 år bröt Siddharta upp från sin familj, fru och barn, för att söka sanningen om tillvaron och framförallt ett svar på frågan: Hur ska människan kunna befrias från lidandet?
Bakgrunden till detta var att hans tankar om livets meningslöshet, tankar som uppkommit i samband med fyra symbolladdade möten. Han mötte en orkeslös åldring, en sjuk, en död och en munk.
Sökandet ledde honom ingen vart förrän han en dag efter lång meditation under ett pipalträd vid floden Neranjara plötsligt kom till insikt, han blev upplyst, han blev Buddha.
Buddhas stora upptäckt var att lidandet beror på livstörsten.
Denna nya insikt kan sammanfattas i de s.k. fyra ädla sanningarna:
- Sanningen om lidandet: allt är lidande.
- Sanningen om lidandets uppkomst: människans livstörst.
- Sanningen om lidandets upphävande: förintelse av livstörsten och alla begär.
- Sanningen om vägen till lidandets upphävande: Den heliga åttafaldiga vägen.
Den heliga åttfaldiga vägen som leder till Nirvana:
- rätt kunskap
- rätt beslut
- rätt tal
- rätt handlande
- rätt liv (att leva som munk)
- rätt strävan
- rätt tänkande
- rätt meditation
När det gäller frågan om Guds existens var Siddharta möjligen agnostiker. Eller kanske trodde han på gudar? Men han ansåg i alla fall att att frågan om Gud inte var intressant.
Buddhismen har två stora riktningar Theravada (Buddhas ursprungliga lära) och Mahayana (en mera folklig variant) Theravada dominerar i Sydostasien, i länder som Thailand, Campuchea, Burma, Sri Lanka.
Mahayana i Tibet, Kina, Japan. Enligt denna version kan nirvana nås utan att man måste bli munk.
Buddha uppfattas som en Gud, som man ber till. En inriktning här är lamaismen från Tibet, en annan zenbuddhismen främst i Japan.
