Eutanasiprojektet


Hartheiminstitutet, ett av Eutanasiprojektets sex centra

 

Lästips ur "Om detta må ni berätta": sidorna 14 - 20.

När det inte finns kraft kvar att kämpa för den egna hälsan, finns inte längre rätten att leva! Så skrev Hitler redan 1924-25. (Mein Kampf). På Nazisternas partikongress 1929 argumenterade Hitler för nyttan av att avliva tiotusentals handikappade. Redan 1934 påbörjades en omfattande massterilisering av människor som inte ansågs vara av tillräckligt god kvalitet för att få fortplanta sig. Den nazistiskt styrda utvecklingen ledde efter några år ytterligare fram till Eutanasiprojektet. Det gällde att inte bara förhindra olämpliga födslar utan också att avsluta ovärdiga liv.

En bakgrund till detta var de föreställningar som fanns bl a i Sverige om s k rashygien. Ett annat begrepp att titta på är socialdarwinismen med dess idéer om hur samhället bör styra vilka som ska överleva och hur människomaterialet genom speciella åtgärder kan förbättras.

Propaganda


Scen ur den populära filmen Ich klage an. Hustrun lider av en svår sjukdom och hennes man argumenterar för att hon ska få "dödshjälp".

Genom intensiv propaganda på olika plan, försökte man få den tyska befolkningen att godta barmhärtighets-mord på svårt sjuka, mentalpatienter och olika "svaga" grupper. Ordet eutanasi betyder "god död" och de som levde ett ovärdigt liv borde befrias från sitt lidande, hette det.

Spelfilmen Ich klage an (Jag anklagar) skapade opinion för "det barmhärtiga" i att handikappade och svårt sjuka fick hjälp att dö.

I skolans matematikundervisning gav man räkneexempel som detta:
"Uppgift 95. Att bygga ett sinnessjukhus kostade 6 miljoner Riksmark. Hur många egnahem à 15.000 Riksmark hade man kunnat bygga istället?"

 

5.000 barn

1938 fick Hitler ett brev från Hans Kressler, förälder till ett hjärnskadat barn. Denne bad Hitler om tillåtelse att avkorta barnets liv. Detta kom att bli en utlösande faktor för Eutanasiprojektets första steg. Hitlers läkare Karl Brandt fick det medicinska ansvaret. Man avlivade nyfödda och små barn med hjärnskador och med Downs syndrom. 5.000 barn dödades.

I september 1939 skrev Hitler under beslutet att i stor skala avliva handikappade människor i Tyskland och i ockuperade områden av Polen. Sex centra specialutrustades för ändamålet. Inledningsvis använde man dödande injektioner men man svälte också människor systematiskt till döds. Man insåg dock snart att detta inte var tillräckligt effektivt och började därför experimentera med olika metoder för att med gas avliva människorna. Man byggde t ex särskilda gaskammare som såg ut som duschrum. Men istället för vatten var det dödlig gas som strömmade genom kranarna.


Hitlers bekräftelse av Eutanasiprojektet. Undertecknandet skedde i oktober 1939 men antedaterades till den 1 september.


Tierstrasse 4, eutanasiprogrammets
kontorsbyggnad


Projektet kom att att benämnas Operation T4. Namnet härrör från adressen till det kontor i Berlin varifrån hela dödshjälpsaktionen administrerades, Tierstrasse 4.

 

Förberedelse för Förintelsen

Hitlers önskan att avliva 70.000 handikappade genomfördes med råge. Det är oklart hur många som faktiskt dödades på detta sätt, men det förekommer uppgifter upp mot 270.000. Efter protester från bl a de katolska och protestantiska kyrkorna stoppades programmet av Hitler 1941 men i skymundan fortsatte det och redan 1942 återupptogs det officiellt.

Endast en bråkdel av dem som avlivades genom Operation T4 var judar. Ändå kom programmet att få konsekvenser framförallt för judarna i de polska förintelselägren. Christian Wirth var en av de tekniskt ansvariga för Operation T4, han var en av dem som utvecklade gaskammaren som en effektiv dödsmetod. Den skicklighet han visade härigenom uppskattades av det nazistiska ledarskapet och denne Wirth kom sedan att få en nyckelroll i inrättandet av förintelselägren i Polen. Han blev kommendant i dödslägret Belzec . Andra ansvariga för T4-projektet som också kom att få avgörande roller i dödslägren var Franz Strangl (Treblinka), Gustav Wagner (Sobibor) och Franz Reichleitner (Sobibor).


T4-centra för gas- resp injektionsavlivningar.

Några uppgifter samt frågor att fundera kring:

1. Bekanta dig med begreppet socialdarwinism.

2. Bekanta dig med namnen Christian Wirth, Franz Stangl, Gustav Wagner, Franz Reichleitner.

3. Har du några funderingar kring begreppen eutanasi och dödshjälp?

4. Hur skulle du vilja förklara att man så lätt påverkades av den nazistiska propagandan och accepterade det systematiska dödandet av handikappade?

5. Någon enstaka procent av offren för T4-projektet var judar. Det var inte bara judar som mördades av nazisterna, även många andra grupper föll offer genom metodiska avlivningar. (Förutom alla som dog i själva kriget!) Även stora grupper ryska krigsfångar, zigenare, polacker, Jehovas vittnen, homosexuella, politiskt oppositionella blev offer. Mot bakgrund av detta:

- Hur tolkar du begreppet Holocaust - Förintelsen? Betecknar det massmordet på judarna eller ryms alla inom det begreppet? Motivera ditt svar.

 


Begravningsplatser för handikappade som dödats inom ramen för
T4-projektet.


Länkar:

Aktion T4
Eutanasimorden
Minna
Förintelsen började med de funktionshindrade barnen
Ett sekel med psykiatrin
The Danish Center for Holocaust and Genocide studies

Hemsidan